Minigolf och mys.

Då har man varit ledig några dagar, men imorn börjar allvaret igen. Men ikväll blir det bara att mysa, ett tag iaf, ska spela minigolf med Månsson, Andy och Blom kanske någon till. Känns konstigt att jag har varit hemma hela dahen både igår och idag :S brukar alltid vara ute o flänga, men nu har jag istället möblerat om och stor städat, man kan t.o.m se mitt golv :O Då är det något som blivit fel! Nä men det känns skönt att ha fått det gjort, finns bara en del saker kvar att göra men dem får vänta till en annan dag.

Har gjort en massa saker som jag inte har gjort själv på länge, igår kväll kollade jag på film, drack kaffe och hade tända ljus. I dag duschade jag en väldigt långt dusch, var verkliegn ett russin när jag kom ut! Men det kan vara det jag behöver, tvingad till ensamheten och ta tag i migfsjälv, att återta kontrollen att faktiskt klara att vara själv utan att klättra på väggarna och få utbrott.

Camilla min älskade bästilibästavän kommer hem i natt så imorn efter jobbet ska vi träffas och mysa! Sen är det helg och jag vet inte vad som händer, ska jag ta det lugnt eller ska jag festa? Vet inte om jag borde festa eftersom jag har varit sjuk hela veckan, men samtidigt är det bara den helgen jag är ledig. Nä ödet får avgöra och jag själv på fredag. Farre, killen från Spanien vill att vi ska träffas och festa tillsammans i helgen, men känner inte riktigt att jag vill eftersom han vill visa sin "talang" (gissa och tänk på ett nasty way)... Nä som sagt får se vad som händer och fötter.

Nu ska jag iaf göra mig i ordning o fixa tills imorn, min buss går 19.32 så tiden springer iväg. Men pussar på er alla små gröna sköna ärtor och alla andra små älskvärda personer (alltså väldigt väldigt många)

<33

<3

TACK, alla gosiga vänner. Ni har fått mig på så mycket bättre humör. Magnus, Jojo, Philip, Sara, Andy, Månsson och Blom var hos mig igår. Det blev en lyckad myspyskväll och det måste göras om ^^

LooOooves you my friends! <33

Sen så blir det nog en fika näsat vecka med Emelie, Diddi(?), Månsson och lilla mig. Sen blir det nog en till hehe, med Sara G, Sofie och kankse någon till :)

För mycket att tänka på...

Okej, allt är skumt, men ändå inte. Saker och ting sker men ändå registrerar jag inte dem riktigt... Det har blivit som om jag gör allt jag gör utan att tänka, jag kan komma på mig själv att jag inte minns vad jag gjort dagen innan, eller liknande. Jag har fått världens mest jobbiga känsla just nu, den stör mig men ändå kan jag inte bli av med den. Jag känner mig sjukt ensam fast jag vet att jag inte är det, kan det bero på allt som har skett och kommer att ske? Eller är det bara jag som har svårt att acceptera att folk vet vad de vill och att jag känner att jag sitter fast och inte kan få det jag vill? Det finns så många frågor, men jag får inte svar på några av dem. Det börjar bli jobbigt att känna sig så ensam utan att vara det. Dessutom har min yrsel kommit tillbaka, jag mår illa och har tappat mycket av min aptit. Är det för jag är orolig över vad som kommer att hända? Eller är det något annat?

Allt förändrades så snabbt, Månsson och Andy, Sabina och Markus, Camilla och Elin flyr snart landet och allt bara händer på en sommar. På ett sätt vill jag bara att allt ska bli som förr, när alla satt fast i skolan och man visste var man hade varandra, men på samma gång vill jag inte det, jag vill att det ska bli nytt. Men just att jag inte vet vad som händer med mig själv, det är det som skrämmer mig. Min största dröm, flytta, ha ett eget hem och känna att man faktiskt har något som man kan visa för världen. Den drömmen lär inte hända på länge, det är för mycket som inte fungerar just nu för att den ska gå i uppfyllelse Gah, varför ska man känna så här? Det är ju inte det att jag vill att andra ska vara lika olyckliga som jag känner mig just nu, men det blir ännu jobbigare att ta itu med sig själv när alla är så superglada runt om en. Hatar när jag kommer in i en depperiod, allt känns så mycket jobbigare än det är. Man måste ta en dag i taget men ändå leva för framtiden så man har något att sträva efter. Men när man väl insett att det man vill inte kommer att ske på länge, slutar man hoppas och bara gör det ännu värre för sig själv.

Hur kan man känna sig så ensam när man har så många kompisar? Varför utsätter jag mig själv för att låta ensamheten tränga in genom huden, varför inte bara skjuta den ifrån mig och leva som jag alltid har? Jag orkar inte bryta ihop igen, det orkar jag verkligen inte. Men just nu känns det som om det kan ske när som. Det var länge sen sist, eller ja några månader. Jag har inte brutit ihop så många gånger i mitt liv, men det sker oftare och oftare. Bara detta året har det hänt två eller tre gånger. Vet inte vad jag ska göra för att jag inte ska känna att jag sitter fast? Någon som har ett förslag, kanske borde flytta, hitta ett jobb någon annanstanns, men samtidigt älskar jag Malmö. Jag hade saknat alla för mycket, kanske är det det som är felet, andra lämnar det och vågar chansa. Jag vågar inte för att jag är så rädd för att jag ska bli ensam? Vill inte vara den som sitter fast hela livet och ångrar allt man inte gjort. Men jag har inte modet till att bara dra här ifrån. Jag är så förvirrad av mig själv just nu att jag inte vet vad jag skall ta mig till.

Allt jag vet är att jag måste städa för folket klommer ikväll. Jag ska ta det lugnt så att jag inte faller ihop igen, som i Prag. Har i alla fall fått en tid att kolla upp min yrsel etc i augusti, hoppas på att jag klarar av det tills dess. Jag ska rycka upp mig till ikväll och leva livet och försöka att trycka tillbaka allt, i alla fall för i kväll.

Ps. Jag är inte gravid, så yrsel och illamåendet kan inte bero på det :)

My mind is weird, so F... everything!

Just idag är det min lediga dag för denna veckan. Den ska spenderas på följande sätt: 1.Städa, det som jag har gjort hela veckan. 2.Duscha och känna sig som en människa igen efter jobb. 3.Åka till Månsson, följa med henne till läkaren, fika med henne och Andy innan de två små turturduvorna ska på bio. 4.Hem fixa saker till torsdagen, sova och hoppas på att resten av veckan flyger förbi.

Så då var halva dagen avklarad. Just nu är jag bara så förvirrad, allt är typ upp och ner och ingenting blir som jag vill. Hälften av allt folk man känner är typ upptagna med massa skit (som semester och annat), själv står man still och trampar vatten. Jag vill att det skall hända något i mitt liv nu, något som får mig att få grepp om mig själv och världen igen. Vad som helst, bara det är en bra sak och inget som fuckar allt mellan mig och någon annan. Vet inte hur jag ska vara kring killkompisen, han verkar vara sur, men hans kompis säger att han inte är det utan bara antagligen skäms. Men gah, palla att det blir skit mellan oss över något som ändå inte hände!

Nä nu ska jag sluta klaga på allt och försöka muntra upp mig och leva för den Mocha Latten som skall drickas ikväll ^^

Hoppas alla har det super bra ute i världen, är lyckliga och inte pussas allt förmycket (inte för att det kan bli förmycket av det men ändå) <3<3<3

Gah!

Okej, vet att jag har varit världens kassaste på att uppdatera. Mycket har hänt sen sist... Spanien, sjukt nice, pojkar och massa skoj med vännerna. Vi mördade iaf inte varandra allt för mycket.

Men nu till verkligheten som den ligger till just nu. Min värld är väldigt upp och ner. Känner att jag måste komma fram till vad jag vill och satsa på det. Just nu lever jag för att få lön, lön så att mina skulder kan försvinna och att jag kan börja leva. Känns som om man blir allt mer desperat efter att hitta någon, sen om det är för en kväll eller för en längre tid det spelar ingen större roll.

Problemet uppstod i fredags eller ja snarare i går (söndag), var på fest i fredags hos en "kompis" i Staffanstorp, det blev en hel del dricka men vi hade superkul. Någon gång under kvällen strulade jag och en av mina killkompisar, det var han som var på och inte jag. Först var det bara på skämt, men senare blev det mer allvarligt. Eller inte allvarligt som "Gud vad jag tycker om dig och vill ha dig på en macka", snarare "Jag är full och kåt" Men iaf, det blev allt mer strul och vi bestämde oss för "Vänskapssex", som jag redan sagt var vi både väldigt fulla.

Det som är det roligaste/skumaste är att han var mest på, jag brydde mig inte allt för mycket. Det var han som började allt strul etc. I taxin på väg hem till vår kompis, sitter jag och sträcker mig över honom för att klappa vår spyende kompis på ryggen. Vilket måste ha skickat ut väldigt heta? vibbar, för att killkompisen börjar ta mig på låret. (Inte för att jag ser det minsta sexiga eller liknande med bilden av en spyende tjej och kompisen som klappar henne på ryggen). Men iaf, väl hemma hos vår kompis blev det bara strul för att hennes bror (fattade) och var på gnälligt humör.

Så det blev inget, vilket jag är glad över nu, för det hade varit mer pinsamt efter än vad man tyckt under tiden. Nu till det jobbiga/skumma, killkompisen skriver dagen efter att det är bäst att vi glömmer det som hände/inte hände, för att han har fått höra det av vår andra kompis, eftersom han inte själv minns något. Jag blev lite irriterad, inte för att han ville glömma det utan för att han tror att jag bryr mig att det som hände hände. Som min sjuka hjärna kom fram till, det hade inte spelat någon roll om det var han eller någon annan från festen, vill man så vill man.

Så nu är det bara skumt mellan oss, vet inte hur jag ska göra. Fick höra av den andre kompisens pojkvän att vår killkompis typ inte vill festa mer med oss för att han tycker att det kommer att vara pinsamt. Men jag bryr mig inte, jag är en sådan människa att jag anser det som händer på fyllan, stannar på fyllan. Så just nu är jag kluven, för att jag vet nästan helt säkert på att det bara är en ursäkt, för han säger att han inte kommer ihåg. Men ändå mindes han hennes bror som gnällde, och det var samtidigt som han och jag låg i soffan tillsammans och strula. Så nu vet jag inte om jag ska tro han eller inte? Känns ju inte som om han borde minnas brossan men inte minnas typ de tre timmarna innan? :s

Puss mina vänner, saknar ärtorna som är ute och gör världen osäker. <3<3<3