Vänner och inte vänner!

Ja, ni ha rman ju fått veta vem som inte är en riktig vän. Visst det svider och så, men samtidigt känns det skönt att fått veta det. Slippa lägga energi på folk som ändå bara ljuger. Sen påstå att man inte sagt något för att vara rädd för att såra mig, jojo, visst och jag är ett av mumin trollen. Har man sagt flera gånger att man inte är intresserad av killen längre, att man vill ha killen på andra sidan bordet och erbjuder sig att ge hennes nr till han så har man fan inga känslor! Men tydligen finns det idioter närmre än man tror.

Men är ändå glad igen, fortfaradne förbannad med så får det vara. Hade skit kul ute i lördags, blev lagom sent o lagom mycket drickande så att man inte var nykter när man kom till jobb.

Haha, sen kom Tittis mamma med förslaget att Titti skulle presentera hennes bror för mig, skratta så jag höll på att dö!

Har köpt skor, hehe och biljett till Sabaton, sen får det vara nog, ska ha råd till frankrikeresan med, åker antagligen den 9 och kommer hem den 16 :) Kommer att vara läskigt att åka själv, men vad gör man inte för älskipälski!!! Kommer att få det super tror jag, kommer att peka ut en massa saker som Camilla får köpa sen och skicka hem. Men innan jag åker skall jag fortsätta leva efter mitt nya moto, "Lev livet, gör det du vill och bry dig inte om allt går åt helvete, för det gör det ändå!" Så kommer ta det lugnt med jobbandet nu så har jag kanske chans till att få något i Limhamn/Bunkeflo.

Senare i veckan, mer exakt på torsdag skall jag gå och se Sabaton med Andy, Månsson och några andra. Kommer bli kul att se dem igen. Sen blir det ut på fredag, typ ICE eller kb kanske? Vem vet. Försöker få med Philip, inte bara för min skull utan för att göra Andy glad (förlåt Månsson att behöva säga det så här, men jag tror att Andy har en cruch på Philip) Hoppas på att helgen blir riktigt lyckad så man kan känna att man lever igen! Ska inte bosätta mig på ett kloster som jag sagt innan, skall fan inte låta mig påverkas av alla idioter det finns, LITE svårt när man är IDIOT MAGNET 2.0 Men kan iaf försöka! Sen på lördagen skall jag på "kalas" hos Tay, hihi, han blir 60år och kommer nog bli roligt, Titti skall också dit. Andy och Månsson skall ändå till Denis så kommer inet ha något och göra, fast kanske ska köra på min plan som jag diskuterat med Andy. Jag klär upp mig, tar sprit i väskan och "råkar" gå förbi Denis haha XD Nää men kommer fler fest helger efter Frankrike (eftersom det skall vara riktigt stor fest, självklart, undertiden jag är i Frankrike) Kom precis på att jag dessutom borde leta upp mitt pass...

Aja, nu skall jag typ städa lite, sen blir det middag och ut och köra innan jag skall till åkarp en stund. (Fast lär väl inte städa haha)

Lovar att jag skall börja skriva mer igen! Inte bara när jag är sur och inte är i mina sinnesfulla bruk!

Puss och kläm på er! Alla älskade vänner, som ställer upp och får en att må bra <3<33<3

Jag vet...

Jag vet att jag sa att jag skulle sluta tycka synd om mig själv, men nej! Fan ingen fest imron o ingen som kan träffas, Bini åker till England, o alla andra är upptagna med pojkvännen eller att träffa Diddi (det sista kan jag förstår), visst kan jag förstå det första med men... Just nu orkar jag inte vara så snäll och tycka att det är okej! Fan var tog alla vänner vägen? Tror de försvann någonstanns på vägen in i vuxenvärlden... Är det meningen att man skall bli ensam redan nu?! Då kan man fan lika bra bara gåå o gräva ner sig!!!


LIFE SUCK MONKEY ASS!

Gah, blir så trött på mig själv!

Nu sitter jag och bölar igen! Andra gången denna veckan, jag orkar inte. JAg måste sluta tycka synd om mig själv och ta tag i saker i stället. Fan ska inte dra ner andra när de lever livet, bara för att jag känner mig ensam skall jag inte ge andra dåligt samvete för det. GAh, jag bråkar med allt o alla nu med... Inte precis som det gör att jag kommer närmre de som finns kvar. Men kan inte låta bli, blir bara så JÄVLA TRÖTT PÅ MIG SJÄLV! Minsta lilla får mig att känna mig mindre värd, bort glömd och ensam. Inget av det är ju sant, det vet jag egentligen, men kan ändå inte låta bli. De senaste månaderna har varit enbart berg och dalbanor, ena stunden mår jag toppen, nästa är jag så långt ner så jag knappt kan hitta mig själv...

Jag behöver något nytt som får mig att fukosera mer på annat än mig själv! Måste sluta vara så EGO, det är inte synd om mig, alla andra har rätt till att göra saker de vill och finna kärleken och vara med den!

Bajs på mig och min hjärna, hatar mig själv när jag är inne i depperioder!

ORKA!

Fan, vill bara åka fly lämna allt! Alla vill en väl, alla vet att man förtjänar något bättre... Men varför känns det då inte så? Just nu är jag så jobbigt ensam igen, Sabina åker snart, Månsson har Andy, Camilla o Elin är i Frankrike! Sen att jag o Camilla hatar livet ungefär lika mycket just nu är bara en del av allt. Kan inte fatta hur mycket jag saknar henne! Det är sjukt!


Blir inte bättre av att Andy vill väl men istället gör så min hjärna går bananazz!


Fuck it all! Önskar att man inte hade känslor just nu!

Okej, sen förra inlägget har följande hänt, killen och jag är nu mera i ett oseriöst förhållande aka KK. Inte för att jag förstår mig på han, med tanke på att han verkar bli lite små sur när jag snackar om att typ träffa andra :S Boys are more than weird! Men what evaaa. För vill han inte ha något seriöst, tänker jag inte ge upp chanser till annat med andra...
Nästa sak är väl att man har gaddat sig, blev sjukt nöjd. Fast får inte dricka speciellt i kväll, vilket är lite surt för att vi skall festa. Men får ta det lugnt, vill inte tat den sakll förstöras...
Tredje saken är väl att, Sabina kanske också skall lämna sverige, vilket gör mig väldigt ledsen. Men ändå väldigt glad för hennes skull :) Hon behöver få leva livet, så nu är det bara upp till mig att komma på något. Ska jag lämna Sverige, ska jag plugga, ska jag bara skita i allt o leva som jag gör nu? Vill ha nytt jobb, vill ha ett nytt liv, eller vill ha förändringar i mitt liv. Så att det inte känns så meningslöst, visst är jag glad o lycklig just nu, eller är jag? Vet knappt det själv, jag trivs med livet, men det går verkligen upp och ner. Jobbet gör mycket, vill inte jobba kvar, hade jag kunnat hade jag slutat denna sekunden. Men det går ju inte...

Nää pallar inte tänka på det mer. så nu skall jag fortsätta måla naglarna och snacka på msn! Pussar på er! <3<3

Life is a bitch!

Okej, vet att jag inte har skrivit på länge. Men det har varit väldigt mycket sista tiden. Men nu lär jag väl ha mer tid... Killen jag träffa, allt har varit riktigt mysigt och bra. Vi har träffats mycket sista månaden och alla andra trodde att vi var ett par. Men efter att han sov här i helgen och hade kört mig till jobb på söndagmorgon, märkte jag att något inte var som det skulle. Han blev allmänt skum på sms. Så jag började ana att det var nu det skulle ta slut (Tack och lov smsa jag aldrig innan o fråga om han såg oss som ett par), men iaf så på måndagen skulle jag sova hos Månsson. Han hade varit rätt off på sms då med, vilket var konstigt! Månsson kunde tillslut inte hålla sig, hon sa att hon hade smsat med honom och han hade börjat säga saker som att han inte ville såra någon (alltså mig). Satt o böla en lite stund, sen var jag mest förbannad över att han bara inte kunde smsa o säga det till mig istället. Senare på måndags kvällen, var han helt plötsligt som vanligt igen, BOYS ARE SOOO WEIRD! Så jag tänkte att jag smsar inte ikväll o frågar vad hans feta problem är...

Samtidigt som jag inte ville göra något annat så höll jag tillbaka för att jag ville se hur långtid det skulle ta för honom att kläcka det ur sig. Nu var jag beredd och hade redan för berätt mig på att det inte skulle bli något VI. Vilket inte kändes så fel, antog att det är för att jag känner mer som kompis för honom iaf. Visst har allt varit mysigt och bra, men tror mer att man faller lite just för att det är mysigt. Det kunde lika bra varit någon helt annan som jag fått känslorna för... Trodde att jag var kär, fast egentligen visste jag att jag inte var det.
Redan från början var jag väldigt osäker på det, visste ju att han hade gillat Månsson. Men efter en tid blev jag lite säkrare men tänkte ändå att "Nä men han tycker nog inte om mig på det sättet" Fast andra lyckades övertala mig, för att alla sa att vi var så himla söta tillsammans, och vi var ju nästan som ett par, etc. Så min hjärna smart som den är, tänkte "Ja, men då är vi väl det och menar jag gillar han så är väl kär" Men sen kunde inte dumma grejor som ett feststrul (som var på mig och jag sa nej) komma ut ur mitt huvud, bara gah, om jag bara hade känt mig själv som riktigt singel just då så hade jag ALDRIG sagt nej till honom... Sen att man vet vad han är ute efter spelar ingen roll.
Sen men killen jag träffa, han sa att han inte ville ha ett seriösförhållande med någon! Men det är nog lite BS, för jag tror snarare det handlar om att han inte har släppt Månsson. Men det är lugnt, för det har jag tänkt på hela tiden så var ändå inställd på det.
Så nu är gamla vanliga Cilla bak in action! Ska festa till helgen och det skall bli feeete nice. Denna gången får det bli som det blir...
Är hemma från jobb idag, har fått min fina späningshuvudvärk igen och är yr som en potta. Så dagen får gå till att skriva papperna till mammas chef så man kan komma från Lomma hemtjänst så fort det bara går! Jag trivs där och så, men är drygt att det tar en timme att ta sig dit och sen en timme hem, med bussar som går en gång i halvtimmen... alltså kul när du missar den!
Två av ärtorna har ju åkt till frankrike nu, hoppas allt ordnar sig för dig Camillaälsk! Ska träffa Camillas päron någon dag i helgen, tänkte först lördag, men blir nog söndag. För lördag blir det tatuering och feeescht! (Om jag nu vågar)


Puss på er alla från Tant Cilla (seriöst, ska bli tant, alltså faster till våren)