Woopeliiwooopwoop

Såå då var man ett steg närmre körkortet! Hade en lektion idag, min körlärare var mycket stolt över min körning idag (fast jag har fetta problem ibland ahah) Men det blir halkan i januari om allt gåt vägen. Det är inte bara det som har hänt, jag var på jobbintervju igår. Det gick riktigtbra, de vill ha mig men ska kolla upp lönen och om jag får ha piercing. Kommer antagligen inte ta det, men ändå. Vill ha en tjänst på Annetorp.. men vem vet. Får fundera och se vad som händer. Bla bla bla... Nu vill jag mest dööö... har ont i nacken igen och huvudvärken kommer krypande. Men men så är det att vara mig! Så pusssss på er! <3

Bajs på världen ibland!

Ja då var det lagom kul att man ska på jobbintervju på onsdag, men så klart är det till den förskola jag har trivts minst på undertiden jag har jobbat... Men man vet ju inte hur det blir när man får mer ansvar och mer kontakt med de övriga där. Men om jag inte är helt ute och cyklar så är det en gamal klasskompis vik jag får, vilket betyder att hon slutar för att hon inte trivs. Det känns inte helt roligt det inte. Gillar inte lokalerna heller riktigt, men ska se vad man får i lön och så så man har något att jämföra med... Bläää vad saker blev jobbiga nu.. men men det går väl över! Hoppas jag! Vill bara att den glada Cilla kommer fram snart igen så man kan känna att det finns något att se fram emot o leva för! Men men nu ska jag typ gå o glo på maten och sen blir det väl kanske köra (beror på pappa), Krille och Titti kommer också lite senare... Vi ska vara Robbans räddare och stöd lite idag.. Men vet inte om jag klarar att hjälpa andra när jag är så här själv, eller klarar se alla som är superlyckliga! Men nu ska det inte bli fler fake-smile iaf, ska undvika att hålla allt inom mig och få det ur mig på ett eller annat sätt... Igår var tanken på att skaffa mig ett kvällsjobb så man slipper tänka, att man är så utmattad att man kan sova utan att vara tröttare när man vaknar... Nog dags att ta tabletter igen innan man ska sova!

Pussar till alla er som bryr er och klarar av mig när jag är en gris! <3

Oj vad man kan vara duktig ibland!

Då har man badat och skapat lite myspys stämning i rummet, just nu är det reklampaus i Bones. Nu är jag avslappnad och känner mig duktig, har tränat 3gånger på 4dagar med TräningsDvder. Det märks att det var ett tag sen, för nu känns det i magmusklerna... vilket gör mig glad :) Ska sluta vara en tjockis som inte gör något åt det, så nu ska det sättas fart. Lite mer promenader blir det när Camilla har kommit hem iaf ^^ <3<33<3

...

Jo jag vet. Det är väldigt länge sen jag skrev här, men ska försöka ta mig i kragen och lämna ut lite mer av mitt liv. Sista tiden har det väl inte hänt så där jättemycket, jag har bytt jobb, jobbar nu mera på förskolor i Limhamn. Så nu mår jag mycket bättre, känns som om lösa pusselbitar börjar falla på plats. För ett tag sen gjorde jag en sak jag både ångrar och absolut inte ångrar... hur det nu går ihop. Men jag hade sex med en kille som jag velat ha på en macka väldigt länge, visst det blev inte alls som man tänk sig men nu slipper man fundera mer på det. Ångrar det, men samtidigt har det fått mig att tänka efter vad jag egentligen vill ha. Sexet var inte bara för att jag hade velat ha han, utan även för att göra ett riktigt avslut på allt som har med Mr.Blomkillen att göra... Nu är det ju inte han som är den siste man haft sex med.

Men som sagt det har fått mig att tänka, jag har kommit fram till att just nu kommer jag inte orka mer casualsex, utan jag kommer att försöka träffa någon... Sen om det hände imorgon eller om ett år, vem vet! Jag vet bara att jag saknar gosandet, det roliga sexet, att man kan kolla på Family Guy och sedan ha sex, när man helt plötsligt hör något riktigt roligt från TV:n och ingen kan sluta skratta, fast man är mitt uppe i att ha sex. Det är sånt jag saknar, att ha någon man kan gosa, prata med och allt känns så bra för stunden.

Men nu vet jag att jag kommer att ta hand om mig själv på ett annat sätt, jag kommer dessutom snart ha min bättrehälft hemma igen... så snart är Torkel och Muffins återförenade! Vilket kommer att göra livet lättare.

Det dumma med mig är att jag har svårt att släppa vissa saker... En väldigt bra kompis, som man har haft känslor för sedan man gick på högstadiet... Det har gått så långt tid att jag inte ens minns när det började. Men här kommer fegheten och tar över, man vill inte göra något för att förstöra den vänskap vi har. För det är en väldigt fin vänskap. Men det har varit lite fram och tillbaka, det har kommit vinkar om att han också gillar mig, men ingen av oss tar steget fullt ut. Sen kommer det till en punkt då man tröttnar på att det inte händer något, man gömmer sina känslor och gör något annat. Men ska se vad som kan hända, om han visar något mer intresse eller det kommer bli det gamla vanliga. Men vem har bråttom, har jag väntat så här länge kan jag vänta längre...

Nä, nu ska jag avsluta och gör något nyttigt istället.. som bada! Ta och varva ner och ha en superduper mys kväll att avsluta helgen med.

Pussar på er alla!

6dagar och sen är vi VI igen! Du är bäst gumman, du finns där alltid för mig och inget kan komma emellan oss, thats why, muffins tattoon kommer att sitta finfint någonstans på mig! Right?!

Frankrike :)

Då var det bokat och klart, 9-16 oktober Frankrike Montpellier! Ska ner och kramas och pussas med Camilla och Elin! Längtar, ska typ bara har råd med mat där nere för bor hos Camilla :)
Men innan det är det denna veckan som skall levas igenom, massa roligt skall hända. LÄNGTAR! Sabaton och fest och bara ha skoj skoj skoj! MEd så lite pengar som möjligt :( alltså förfesta som fan ahahahha! Nää nu ska jag fortsätta prata med Sabina och sen blir det duschen.. Ska nog börja städa gardroben imorn så jag kan hitta mitt nitskärp :O saknar det *Gråter*

Lovar att skriva mer sen....
Puss och bajs!!! <3<333<3<3<3

Vänner och inte vänner!

Ja, ni ha rman ju fått veta vem som inte är en riktig vän. Visst det svider och så, men samtidigt känns det skönt att fått veta det. Slippa lägga energi på folk som ändå bara ljuger. Sen påstå att man inte sagt något för att vara rädd för att såra mig, jojo, visst och jag är ett av mumin trollen. Har man sagt flera gånger att man inte är intresserad av killen längre, att man vill ha killen på andra sidan bordet och erbjuder sig att ge hennes nr till han så har man fan inga känslor! Men tydligen finns det idioter närmre än man tror.

Men är ändå glad igen, fortfaradne förbannad med så får det vara. Hade skit kul ute i lördags, blev lagom sent o lagom mycket drickande så att man inte var nykter när man kom till jobb.

Haha, sen kom Tittis mamma med förslaget att Titti skulle presentera hennes bror för mig, skratta så jag höll på att dö!

Har köpt skor, hehe och biljett till Sabaton, sen får det vara nog, ska ha råd till frankrikeresan med, åker antagligen den 9 och kommer hem den 16 :) Kommer att vara läskigt att åka själv, men vad gör man inte för älskipälski!!! Kommer att få det super tror jag, kommer att peka ut en massa saker som Camilla får köpa sen och skicka hem. Men innan jag åker skall jag fortsätta leva efter mitt nya moto, "Lev livet, gör det du vill och bry dig inte om allt går åt helvete, för det gör det ändå!" Så kommer ta det lugnt med jobbandet nu så har jag kanske chans till att få något i Limhamn/Bunkeflo.

Senare i veckan, mer exakt på torsdag skall jag gå och se Sabaton med Andy, Månsson och några andra. Kommer bli kul att se dem igen. Sen blir det ut på fredag, typ ICE eller kb kanske? Vem vet. Försöker få med Philip, inte bara för min skull utan för att göra Andy glad (förlåt Månsson att behöva säga det så här, men jag tror att Andy har en cruch på Philip) Hoppas på att helgen blir riktigt lyckad så man kan känna att man lever igen! Ska inte bosätta mig på ett kloster som jag sagt innan, skall fan inte låta mig påverkas av alla idioter det finns, LITE svårt när man är IDIOT MAGNET 2.0 Men kan iaf försöka! Sen på lördagen skall jag på "kalas" hos Tay, hihi, han blir 60år och kommer nog bli roligt, Titti skall också dit. Andy och Månsson skall ändå till Denis så kommer inet ha något och göra, fast kanske ska köra på min plan som jag diskuterat med Andy. Jag klär upp mig, tar sprit i väskan och "råkar" gå förbi Denis haha XD Nää men kommer fler fest helger efter Frankrike (eftersom det skall vara riktigt stor fest, självklart, undertiden jag är i Frankrike) Kom precis på att jag dessutom borde leta upp mitt pass...

Aja, nu skall jag typ städa lite, sen blir det middag och ut och köra innan jag skall till åkarp en stund. (Fast lär väl inte städa haha)

Lovar att jag skall börja skriva mer igen! Inte bara när jag är sur och inte är i mina sinnesfulla bruk!

Puss och kläm på er! Alla älskade vänner, som ställer upp och får en att må bra <3<33<3

Jag vet...

Jag vet att jag sa att jag skulle sluta tycka synd om mig själv, men nej! Fan ingen fest imron o ingen som kan träffas, Bini åker till England, o alla andra är upptagna med pojkvännen eller att träffa Diddi (det sista kan jag förstår), visst kan jag förstå det första med men... Just nu orkar jag inte vara så snäll och tycka att det är okej! Fan var tog alla vänner vägen? Tror de försvann någonstanns på vägen in i vuxenvärlden... Är det meningen att man skall bli ensam redan nu?! Då kan man fan lika bra bara gåå o gräva ner sig!!!


LIFE SUCK MONKEY ASS!

Gah, blir så trött på mig själv!

Nu sitter jag och bölar igen! Andra gången denna veckan, jag orkar inte. JAg måste sluta tycka synd om mig själv och ta tag i saker i stället. Fan ska inte dra ner andra när de lever livet, bara för att jag känner mig ensam skall jag inte ge andra dåligt samvete för det. GAh, jag bråkar med allt o alla nu med... Inte precis som det gör att jag kommer närmre de som finns kvar. Men kan inte låta bli, blir bara så JÄVLA TRÖTT PÅ MIG SJÄLV! Minsta lilla får mig att känna mig mindre värd, bort glömd och ensam. Inget av det är ju sant, det vet jag egentligen, men kan ändå inte låta bli. De senaste månaderna har varit enbart berg och dalbanor, ena stunden mår jag toppen, nästa är jag så långt ner så jag knappt kan hitta mig själv...

Jag behöver något nytt som får mig att fukosera mer på annat än mig själv! Måste sluta vara så EGO, det är inte synd om mig, alla andra har rätt till att göra saker de vill och finna kärleken och vara med den!

Bajs på mig och min hjärna, hatar mig själv när jag är inne i depperioder!

ORKA!

Fan, vill bara åka fly lämna allt! Alla vill en väl, alla vet att man förtjänar något bättre... Men varför känns det då inte så? Just nu är jag så jobbigt ensam igen, Sabina åker snart, Månsson har Andy, Camilla o Elin är i Frankrike! Sen att jag o Camilla hatar livet ungefär lika mycket just nu är bara en del av allt. Kan inte fatta hur mycket jag saknar henne! Det är sjukt!


Blir inte bättre av att Andy vill väl men istället gör så min hjärna går bananazz!


Fuck it all! Önskar att man inte hade känslor just nu!

Okej, sen förra inlägget har följande hänt, killen och jag är nu mera i ett oseriöst förhållande aka KK. Inte för att jag förstår mig på han, med tanke på att han verkar bli lite små sur när jag snackar om att typ träffa andra :S Boys are more than weird! Men what evaaa. För vill han inte ha något seriöst, tänker jag inte ge upp chanser till annat med andra...
Nästa sak är väl att man har gaddat sig, blev sjukt nöjd. Fast får inte dricka speciellt i kväll, vilket är lite surt för att vi skall festa. Men får ta det lugnt, vill inte tat den sakll förstöras...
Tredje saken är väl att, Sabina kanske också skall lämna sverige, vilket gör mig väldigt ledsen. Men ändå väldigt glad för hennes skull :) Hon behöver få leva livet, så nu är det bara upp till mig att komma på något. Ska jag lämna Sverige, ska jag plugga, ska jag bara skita i allt o leva som jag gör nu? Vill ha nytt jobb, vill ha ett nytt liv, eller vill ha förändringar i mitt liv. Så att det inte känns så meningslöst, visst är jag glad o lycklig just nu, eller är jag? Vet knappt det själv, jag trivs med livet, men det går verkligen upp och ner. Jobbet gör mycket, vill inte jobba kvar, hade jag kunnat hade jag slutat denna sekunden. Men det går ju inte...

Nää pallar inte tänka på det mer. så nu skall jag fortsätta måla naglarna och snacka på msn! Pussar på er! <3<3

Life is a bitch!

Okej, vet att jag inte har skrivit på länge. Men det har varit väldigt mycket sista tiden. Men nu lär jag väl ha mer tid... Killen jag träffa, allt har varit riktigt mysigt och bra. Vi har träffats mycket sista månaden och alla andra trodde att vi var ett par. Men efter att han sov här i helgen och hade kört mig till jobb på söndagmorgon, märkte jag att något inte var som det skulle. Han blev allmänt skum på sms. Så jag började ana att det var nu det skulle ta slut (Tack och lov smsa jag aldrig innan o fråga om han såg oss som ett par), men iaf så på måndagen skulle jag sova hos Månsson. Han hade varit rätt off på sms då med, vilket var konstigt! Månsson kunde tillslut inte hålla sig, hon sa att hon hade smsat med honom och han hade börjat säga saker som att han inte ville såra någon (alltså mig). Satt o böla en lite stund, sen var jag mest förbannad över att han bara inte kunde smsa o säga det till mig istället. Senare på måndags kvällen, var han helt plötsligt som vanligt igen, BOYS ARE SOOO WEIRD! Så jag tänkte att jag smsar inte ikväll o frågar vad hans feta problem är...

Samtidigt som jag inte ville göra något annat så höll jag tillbaka för att jag ville se hur långtid det skulle ta för honom att kläcka det ur sig. Nu var jag beredd och hade redan för berätt mig på att det inte skulle bli något VI. Vilket inte kändes så fel, antog att det är för att jag känner mer som kompis för honom iaf. Visst har allt varit mysigt och bra, men tror mer att man faller lite just för att det är mysigt. Det kunde lika bra varit någon helt annan som jag fått känslorna för... Trodde att jag var kär, fast egentligen visste jag att jag inte var det.
Redan från början var jag väldigt osäker på det, visste ju att han hade gillat Månsson. Men efter en tid blev jag lite säkrare men tänkte ändå att "Nä men han tycker nog inte om mig på det sättet" Fast andra lyckades övertala mig, för att alla sa att vi var så himla söta tillsammans, och vi var ju nästan som ett par, etc. Så min hjärna smart som den är, tänkte "Ja, men då är vi väl det och menar jag gillar han så är väl kär" Men sen kunde inte dumma grejor som ett feststrul (som var på mig och jag sa nej) komma ut ur mitt huvud, bara gah, om jag bara hade känt mig själv som riktigt singel just då så hade jag ALDRIG sagt nej till honom... Sen att man vet vad han är ute efter spelar ingen roll.
Sen men killen jag träffa, han sa att han inte ville ha ett seriösförhållande med någon! Men det är nog lite BS, för jag tror snarare det handlar om att han inte har släppt Månsson. Men det är lugnt, för det har jag tänkt på hela tiden så var ändå inställd på det.
Så nu är gamla vanliga Cilla bak in action! Ska festa till helgen och det skall bli feeete nice. Denna gången får det bli som det blir...
Är hemma från jobb idag, har fått min fina späningshuvudvärk igen och är yr som en potta. Så dagen får gå till att skriva papperna till mammas chef så man kan komma från Lomma hemtjänst så fort det bara går! Jag trivs där och så, men är drygt att det tar en timme att ta sig dit och sen en timme hem, med bussar som går en gång i halvtimmen... alltså kul när du missar den!
Två av ärtorna har ju åkt till frankrike nu, hoppas allt ordnar sig för dig Camillaälsk! Ska träffa Camillas päron någon dag i helgen, tänkte först lördag, men blir nog söndag. För lördag blir det tatuering och feeescht! (Om jag nu vågar)


Puss på er alla från Tant Cilla (seriöst, ska bli tant, alltså faster till våren)

Ros!

Det är en hel del som har hänt på en vecka, Staffanstorps festen och slagsmål, men det som är viktigast är att jag har träffat världens sötnos. Han lämnade mig vid två i natt för mitt eget bästa, han tyckte jag skulle sova in jobb. Nu är jag väldigt tacksam, men när han sa det tyckte jag likabra att han kunde stanna. Men nu är det iaf dags att gå till jobb, ska bara vara väldigt busig o äta en chokladboll o dricka lite juice innan, hehe, ibland får man göra det man känner för vare sig om det är bra eller inte.

Jag ska försöka uppdatera lite mer sen, men nu är det dags att sätta fart. Jag har en lång dag framför mig, jobb 7-14, barnvakt 15-20, 20- ? Fotboll o träffa tjejerna och Jocke som är hemma från Irland.

Pussss från världens gladaste flicka just nu!

Godis är ett gift! Eller inte!

Ja, då har man varit hemma tre dagar från jobb, febern slog mig o tyckte att det var dags att ta det lugnt. Så dag ett hemma, blev sova bort så mycket som möjligt, var uppe totalt 5h från sängen o det är ungefär så länge jag brukar vara i sängen om inte mindre. Men dagen efter kände jag mig mycket bättre, så jag treäffade tjejerna en stund och sen på kvällen så kom ärtorna, klippte och blonderade mig :)

Ikväll blir det film hos Andy, blir lite vardags myspys innan man skall jobba på fredag o sen festa hela helgen. Jobba på söndag och sen sova så man orkar jobba i veckan. Hoppas allt fortsätter att gå bra så man slipper känna sig nere, försöker verkligen se det positiva med allt och lyckas rätt så bra.

NU har jag och Månsson dessutom en liten tävling, inget godis, kakor, läsk etc. mellan Måndag-Fredag. Den som äter eller dricker något av det ovanstående måste betala 10kr till den andre.
Går bra för oss, kommer att vara mer motiverande om man ser att man har gått ner något, så det gäller att hålla igen :)

Så nu får jag återgå till att städa och se om Philip hör av sig, annars tar jag mig en promenad själv.

Puss och Kram Jan Banan!

Minigolf och mys.

Då har man varit ledig några dagar, men imorn börjar allvaret igen. Men ikväll blir det bara att mysa, ett tag iaf, ska spela minigolf med Månsson, Andy och Blom kanske någon till. Känns konstigt att jag har varit hemma hela dahen både igår och idag :S brukar alltid vara ute o flänga, men nu har jag istället möblerat om och stor städat, man kan t.o.m se mitt golv :O Då är det något som blivit fel! Nä men det känns skönt att ha fått det gjort, finns bara en del saker kvar att göra men dem får vänta till en annan dag.

Har gjort en massa saker som jag inte har gjort själv på länge, igår kväll kollade jag på film, drack kaffe och hade tända ljus. I dag duschade jag en väldigt långt dusch, var verkliegn ett russin när jag kom ut! Men det kan vara det jag behöver, tvingad till ensamheten och ta tag i migfsjälv, att återta kontrollen att faktiskt klara att vara själv utan att klättra på väggarna och få utbrott.

Camilla min älskade bästilibästavän kommer hem i natt så imorn efter jobbet ska vi träffas och mysa! Sen är det helg och jag vet inte vad som händer, ska jag ta det lugnt eller ska jag festa? Vet inte om jag borde festa eftersom jag har varit sjuk hela veckan, men samtidigt är det bara den helgen jag är ledig. Nä ödet får avgöra och jag själv på fredag. Farre, killen från Spanien vill att vi ska träffas och festa tillsammans i helgen, men känner inte riktigt att jag vill eftersom han vill visa sin "talang" (gissa och tänk på ett nasty way)... Nä som sagt får se vad som händer och fötter.

Nu ska jag iaf göra mig i ordning o fixa tills imorn, min buss går 19.32 så tiden springer iväg. Men pussar på er alla små gröna sköna ärtor och alla andra små älskvärda personer (alltså väldigt väldigt många)

<33

<3

TACK, alla gosiga vänner. Ni har fått mig på så mycket bättre humör. Magnus, Jojo, Philip, Sara, Andy, Månsson och Blom var hos mig igår. Det blev en lyckad myspyskväll och det måste göras om ^^

LooOooves you my friends! <33

Sen så blir det nog en fika näsat vecka med Emelie, Diddi(?), Månsson och lilla mig. Sen blir det nog en till hehe, med Sara G, Sofie och kankse någon till :)

För mycket att tänka på...

Okej, allt är skumt, men ändå inte. Saker och ting sker men ändå registrerar jag inte dem riktigt... Det har blivit som om jag gör allt jag gör utan att tänka, jag kan komma på mig själv att jag inte minns vad jag gjort dagen innan, eller liknande. Jag har fått världens mest jobbiga känsla just nu, den stör mig men ändå kan jag inte bli av med den. Jag känner mig sjukt ensam fast jag vet att jag inte är det, kan det bero på allt som har skett och kommer att ske? Eller är det bara jag som har svårt att acceptera att folk vet vad de vill och att jag känner att jag sitter fast och inte kan få det jag vill? Det finns så många frågor, men jag får inte svar på några av dem. Det börjar bli jobbigt att känna sig så ensam utan att vara det. Dessutom har min yrsel kommit tillbaka, jag mår illa och har tappat mycket av min aptit. Är det för jag är orolig över vad som kommer att hända? Eller är det något annat?

Allt förändrades så snabbt, Månsson och Andy, Sabina och Markus, Camilla och Elin flyr snart landet och allt bara händer på en sommar. På ett sätt vill jag bara att allt ska bli som förr, när alla satt fast i skolan och man visste var man hade varandra, men på samma gång vill jag inte det, jag vill att det ska bli nytt. Men just att jag inte vet vad som händer med mig själv, det är det som skrämmer mig. Min största dröm, flytta, ha ett eget hem och känna att man faktiskt har något som man kan visa för världen. Den drömmen lär inte hända på länge, det är för mycket som inte fungerar just nu för att den ska gå i uppfyllelse Gah, varför ska man känna så här? Det är ju inte det att jag vill att andra ska vara lika olyckliga som jag känner mig just nu, men det blir ännu jobbigare att ta itu med sig själv när alla är så superglada runt om en. Hatar när jag kommer in i en depperiod, allt känns så mycket jobbigare än det är. Man måste ta en dag i taget men ändå leva för framtiden så man har något att sträva efter. Men när man väl insett att det man vill inte kommer att ske på länge, slutar man hoppas och bara gör det ännu värre för sig själv.

Hur kan man känna sig så ensam när man har så många kompisar? Varför utsätter jag mig själv för att låta ensamheten tränga in genom huden, varför inte bara skjuta den ifrån mig och leva som jag alltid har? Jag orkar inte bryta ihop igen, det orkar jag verkligen inte. Men just nu känns det som om det kan ske när som. Det var länge sen sist, eller ja några månader. Jag har inte brutit ihop så många gånger i mitt liv, men det sker oftare och oftare. Bara detta året har det hänt två eller tre gånger. Vet inte vad jag ska göra för att jag inte ska känna att jag sitter fast? Någon som har ett förslag, kanske borde flytta, hitta ett jobb någon annanstanns, men samtidigt älskar jag Malmö. Jag hade saknat alla för mycket, kanske är det det som är felet, andra lämnar det och vågar chansa. Jag vågar inte för att jag är så rädd för att jag ska bli ensam? Vill inte vara den som sitter fast hela livet och ångrar allt man inte gjort. Men jag har inte modet till att bara dra här ifrån. Jag är så förvirrad av mig själv just nu att jag inte vet vad jag skall ta mig till.

Allt jag vet är att jag måste städa för folket klommer ikväll. Jag ska ta det lugnt så att jag inte faller ihop igen, som i Prag. Har i alla fall fått en tid att kolla upp min yrsel etc i augusti, hoppas på att jag klarar av det tills dess. Jag ska rycka upp mig till ikväll och leva livet och försöka att trycka tillbaka allt, i alla fall för i kväll.

Ps. Jag är inte gravid, så yrsel och illamåendet kan inte bero på det :)

My mind is weird, so F... everything!

Just idag är det min lediga dag för denna veckan. Den ska spenderas på följande sätt: 1.Städa, det som jag har gjort hela veckan. 2.Duscha och känna sig som en människa igen efter jobb. 3.Åka till Månsson, följa med henne till läkaren, fika med henne och Andy innan de två små turturduvorna ska på bio. 4.Hem fixa saker till torsdagen, sova och hoppas på att resten av veckan flyger förbi.

Så då var halva dagen avklarad. Just nu är jag bara så förvirrad, allt är typ upp och ner och ingenting blir som jag vill. Hälften av allt folk man känner är typ upptagna med massa skit (som semester och annat), själv står man still och trampar vatten. Jag vill att det skall hända något i mitt liv nu, något som får mig att få grepp om mig själv och världen igen. Vad som helst, bara det är en bra sak och inget som fuckar allt mellan mig och någon annan. Vet inte hur jag ska vara kring killkompisen, han verkar vara sur, men hans kompis säger att han inte är det utan bara antagligen skäms. Men gah, palla att det blir skit mellan oss över något som ändå inte hände!

Nä nu ska jag sluta klaga på allt och försöka muntra upp mig och leva för den Mocha Latten som skall drickas ikväll ^^

Hoppas alla har det super bra ute i världen, är lyckliga och inte pussas allt förmycket (inte för att det kan bli förmycket av det men ändå) <3<3<3

Gah!

Okej, vet att jag har varit världens kassaste på att uppdatera. Mycket har hänt sen sist... Spanien, sjukt nice, pojkar och massa skoj med vännerna. Vi mördade iaf inte varandra allt för mycket.

Men nu till verkligheten som den ligger till just nu. Min värld är väldigt upp och ner. Känner att jag måste komma fram till vad jag vill och satsa på det. Just nu lever jag för att få lön, lön så att mina skulder kan försvinna och att jag kan börja leva. Känns som om man blir allt mer desperat efter att hitta någon, sen om det är för en kväll eller för en längre tid det spelar ingen större roll.

Problemet uppstod i fredags eller ja snarare i går (söndag), var på fest i fredags hos en "kompis" i Staffanstorp, det blev en hel del dricka men vi hade superkul. Någon gång under kvällen strulade jag och en av mina killkompisar, det var han som var på och inte jag. Först var det bara på skämt, men senare blev det mer allvarligt. Eller inte allvarligt som "Gud vad jag tycker om dig och vill ha dig på en macka", snarare "Jag är full och kåt" Men iaf, det blev allt mer strul och vi bestämde oss för "Vänskapssex", som jag redan sagt var vi både väldigt fulla.

Det som är det roligaste/skumaste är att han var mest på, jag brydde mig inte allt för mycket. Det var han som började allt strul etc. I taxin på väg hem till vår kompis, sitter jag och sträcker mig över honom för att klappa vår spyende kompis på ryggen. Vilket måste ha skickat ut väldigt heta? vibbar, för att killkompisen börjar ta mig på låret. (Inte för att jag ser det minsta sexiga eller liknande med bilden av en spyende tjej och kompisen som klappar henne på ryggen). Men iaf, väl hemma hos vår kompis blev det bara strul för att hennes bror (fattade) och var på gnälligt humör.

Så det blev inget, vilket jag är glad över nu, för det hade varit mer pinsamt efter än vad man tyckt under tiden. Nu till det jobbiga/skumma, killkompisen skriver dagen efter att det är bäst att vi glömmer det som hände/inte hände, för att han har fått höra det av vår andra kompis, eftersom han inte själv minns något. Jag blev lite irriterad, inte för att han ville glömma det utan för att han tror att jag bryr mig att det som hände hände. Som min sjuka hjärna kom fram till, det hade inte spelat någon roll om det var han eller någon annan från festen, vill man så vill man.

Så nu är det bara skumt mellan oss, vet inte hur jag ska göra. Fick höra av den andre kompisens pojkvän att vår killkompis typ inte vill festa mer med oss för att han tycker att det kommer att vara pinsamt. Men jag bryr mig inte, jag är en sådan människa att jag anser det som händer på fyllan, stannar på fyllan. Så just nu är jag kluven, för att jag vet nästan helt säkert på att det bara är en ursäkt, för han säger att han inte kommer ihåg. Men ändå mindes han hennes bror som gnällde, och det var samtidigt som han och jag låg i soffan tillsammans och strula. Så nu vet jag inte om jag ska tro han eller inte? Känns ju inte som om han borde minnas brossan men inte minnas typ de tre timmarna innan? :s

Puss mina vänner, saknar ärtorna som är ute och gör världen osäker. <3<3<3

Muffins i stora mängder...

(Min kära bror vill aldrig vara med på foto därför hedras han med en väldigt ful bild...)

Några dagar har gått och det känns bra att ha skrivit av sig lite. I torsdags var det både en bra och väldigt dålig dag. Dagen började med att jag skulle till min läkare, redan när jag vaknade visste jag att det skulle bli en jobbig dag. Tårarna brände innanför ögonlocken men jag tänkte inte gråta. Man ska inte börja dagen med tårar för då kommer det inte att sluta bra. Läkarbesöket gick snabbt och jag stack till praktiken, några timmar med att göra så mycket som man bara kan så man slipper tänka. Eftermiddagen var det skol dags och vi skulle ha muntligt nationella i engelska, jag kände mig sjukt ledsen och hade mitt nya motto ORKA i huvudet. Månsson min snälla vän gav mig många kramar och det gjorde även Alex den läskige.
När det väl var min och Månsson tur att förbereda oss inför ”testet” gick allt bra (eftersom jag hade suttit och ätit chokladmuffins inne i klassrummet). Vi var taggade (eller inte alls egentligen) men vi satte oss ner i det lilla rummet där vi skulle ha testet, läraren hade försvunnit men det brydde inte vi oss om. Men till slut kommer hon och undrar om vi har förberett oss, vilket vi givetvis hade. Då får vi det väldigt trevliga svaret, ”Det hade ni inte behövt, för jag hinner inte mer fler idag eftersom jag ska på konferens”. Tack så mycket! Så nu ska vi göra det nästa torsdag istället…
Pappa hämtade mig efter skolan och vi körde och hämtade min fina blomma på praktiken (väldigt cool är vad den är, för det är en kastanjeväxt), Jag hann inte mer än innan för grinden när en liten flicka kommer rusande för att ge mig en kram (jag har varit borta ca. 2,5 timmar). Så än så länge har dagen varit hyfsad, det är dags att bara sticka hem hämta ut medicinen och sen åka hem till min kärar bror som nu fyllt åldern GUBBE, alltså 25år. Vi käkade gott med både rostbiff och tårta (inte samtidigt tack och lov).
I bilen på väg hem började alla tankar komma igen, jag kände mig sjuk men tänkte det går över. Väl hemma frågade Camilla om vi skulle göra något så efter en långstund kom hon och vi bestämde oss för att gå en runda. Vi snackade om allt möjligt men mest om att alla mår skit just nu, hon visste att jag mått dåligt hela dagen och det kändes skönt att ha henne där. Vi fortsatte att snacka och som vanligt sista tiden slutade med att jag gråter, jag vill inte missta mina vänner bara för att jag beter mig som skit. Jag vet att de vet att jag älskar dem över allt annat, visst jag visar det kanske inte direkt men jag älskar dem.
Camilla försökte ge tröstande ord, samma tröstande ord som typ alla andra de där orden som man vet stämmer men man kan inte tro det när det gör som mest ont. ”Det kommer att gå över, men det tar tid”, tid är just det jag inte vill att det ska ta, jag vill kunna vakna och bara ha den känslan (sååå skönt, jag har kommit över honom och allt kring honom).
Som jag berättade för Camilla är jag den människan som gärna är där för alla andra, jag ställer upp och menar att klart det inte är några problem alla är vi ledsna. Men när det kommer till mig själv känner jag mig som ett stort problem, jag känner mig fånig och dum, att allt blir bra om jag bara undviker det och visar mitt vanliga glada jag. Men det funkar inte i längden, det är inte första gången jag bryter ihop och det lär ju inte vara den sisat. Men jag samlar mycket inom mig, visst är jag den som ofta säger det jag tycker och tänker men när det handlar bara om mig är det lättare att lägga det på en hylla och ”glömma”. Problemet uppstår ett tag senare när hyllan blivit så överbelastad att det rasar ner och slår mig i huvudet och helt plötsligt tvingas jag ta i tu med allt på en gång.
Men hur många gånger det än händer gör jag som jag alltid gjort, jag gråter i min ensamhet och lever och festar och gör allt för att jag ska slippa tänka på problemen. Just nu är de jobbigaste stunderna de stunder då jag cyklar, sitter på bussen eller går, musiken i mina öron och tiden där du inte behöver fokusera på något speciellt får mig att ha tid till att tänka. Så varje dag på väg till praktiken har mina tankar varit på honom, hur mycket jag än försöker att undvika det. Men jag hinner aldrig tänka klart och bearbeta av en bit för sen är man framme och den glada fasaden åker upp och man går in, säger God morgon och sätter sig ner och frågar vad barnen vill ha att äta.
Nu kommer det största problemet, praktiken är slut och det är dags att återgå till skolan på heltid. Vilket betyder varje morgon på bussen varje lektion när läraren pratar kommer jag att missta min koncentration och försvinna in i min värld av hat, sorg och den förbaskade dumma känslan KÄRLEK. Som Camilla sa, varför kan det bara inte komma en kille som är som han verkar och få mig att må bra och för en gång skull inte komma fram till samma gamla vanliga slutsats… Killar är svin som borde sättas i bur på en öde ö där de aldrig mer kan få en att känna på ett visst sätt för att sedan få en att må skit.
Nu ska jag avsluta fast jag vet att jag hade kunnat fortsätta skriva hur mycket som helst. Men som ni nog själva har märkt är även detta inlägg mer för min egen skull än någon annans.


Pussar och kramar från mig till alla er som vill ha! <3

Ps. Tack mina älskade ärtor som gav en lyckad fredags kväll (fast att jag sov genom den som vanligt, som jag har sagt innan jag behöver festa eller göra något som att snacka för att kunna hålla mig vaken)

The only thing I need is time...

Hur kan det bli så här? Först är man otroligt glad och lycklig men innan man vet ordet av det så har man blivit nerslängd i smutsen och vill bara gå och gömma sig i en hörna. Man går från att känna sig som världens mest glada människa till den som ingen vill veta av för att man förstör stämningen. Det finns stunder då jag inte tänker på det överhuvudtaget men det finns de stunder där jag inte kan sluta tänka på allt som hänt. Var det något jag gjorde eller sa? Jag vet att det inte är det men ändå kan jag inte sluta få upp ett kanske i huvudet.
Jag vet att jag har sagt att jag ska radera hela inkorgen så att jag slipper se alla sms från just dig, du som fick mig att trilla. Men varje gång jag tänker göra det vågar jag inte, jag är rädd för att radera en del av mitt liv som fick mig att våga. Våga på ett sätt som jag inte gjort förr, problemet är bara det att när jag väl vågade ta ett steg upp blev jag puttad och föll flera meter ner för stegen igen. Jag gick inte tillbaka dit jag var innan utan gick tillbaka till ett jag som jag önskar att jag aldrig mer skulle få veta av.
Bara för en liten stund sen satt jag och kollade på Skins, hur bra som helst men sen slog det mig. Imorgon är det min brors födelsedag men inte bara det, det är exakt en vecka sen jag smsade mitt sista sms till dig! För en vecka sedan idag smsa jag och sa att det var lika bra att vi började snacka igen för jag vill ju ändå vara kompis med dig.
Men du krossa mig igen, visst smsade du som vanligt (nästan i alla fall, inga gulliga smeknamn eller avslut som ”saknar dig, vill att du ska vara här hos mig”). Men vi smsade, jag tänkte att det kunde vara bra för mig, att jag ändå kunde leva lite på hoppet om i fall vi fortsatte smsa att det kunde bli vi längre fram. Men nej, smsar inte jag smsar inte du. Men ursäkta mig, var det inte du som sa att vi skulle vara vänner, att du inte ville missta mig. Var det bara en ursäkt för att du skulle slippa undan skuld känslorna, det var du och jag allt verkade som det var bra, tills ditt fega sms på måndagen. ”Vill att vi ska vara vänner, jag känner inget mer just nu. Vet ju inte om du känner något mer, du kanske också bara vill vara vänner?”
GAAAAH! Vill bara skrika, fan vad jag hatar dig för att du får mig att må så här. Fan vad jag hatar att jag hatar att du inte hör av dig och säger att allt bara var din fega lilla hjärna som sa till dig att det var lättast så här. Jag orkar ingenting, jag är fortfarande så kär, men samtidigt finns det ingen mer i världen som jag hatar så mycket som jag hatar dig.
Jag hatar att du inte hör av dig, samtidigt som jag älskar det för att då kan jag gå vidare, eftersom nu vet jag. Jag vet att jag inte betyder något alls för dig. Jag var en leksak. Ville du bara se hur långt jag skulle gå för din skull? Ville du se om jag skulle falla för dig? Var det en lek redan från början?
Just nu är mitt liv en ända röra, jag orkar ingenting om jag hade fått som jag velat hade jag sovit bort dagarna i väntan på att vakna upp och bara veta att jag kommit över dig. Du fick mig att dricka för mycket, inte en gång utan två. Redan första gången vi träffades fick du mig att bli osäker, du fick mig att känna mig glömd och det gjorde att jag däckade. Visst fine, jag kan inte bara skylla på dig men du gjorde inte saken bättre. Helgen blev inte så lyckad den heller, visst var den lyckad men jag drack, inte för att jag tyckte det enbart var gott utan för att jag kände att jag ville dränka mina känslor. Jag befann mig snart i en lek, hångel med lite folk och trodde att jag faktiskt kanske kunde komma över dig, men natten slutade med att jag stod och grät i två timmar. Du får mig att bli så jävla ego, jag är elak mot mina vänner speciellt de som behöver mig. Men som sagt jag orkar inte.
JAG HATAR DIG! Men om det nu är sant varför finns du då i min hjärna och mitt hjärta hela tiden, varför kan du bara inte låta mig vara? Räcker det inte med att du slitit ut en del av mig utan du måste förfölja mig i mina tankar var jag än går. Allt som har med dig att göra får mig att må dåligt, allt jag säger om dig låter som om du är underbar men det är du inte, för en underbar människa skulle inte göra så här!
Tårarna rinner och jag vill att de ska ta slut. För om inte du fanns hade jag varit mig, jag hade varit god och glad som ett kexchoklad men det förstörde du. Jag har en fasad som säger alla att jag är helt okej att jag kommit en bra bit på vägen men egentligen står jag fortfarande på samma ställe som när du skickade smset om att du inte ville ha mig.
Om du bara kunde lämna mig ifred så hade allt varit så mycket bättre, du får mig att bete mig som en skit och det vet jag, tack och lov så har jag mina vänner. Hatar dig för att jag älskar så mycket av dig…

Massa kärlek och tack till mina älsklingar som fortfarande står ut med mig ♥

Vem är jag?

Jag tänkte starta med att berätta lite om mig själv. Allt började en sensommardag, året var 1989. Jag ville ut i världen innan den var redo, 6veckor förtidigt kom jag och familjen var tacksam eller? Min käre storebror fick sig en stor besvikelse när han fick veta att han fått en lillasyster till. Han hade redan en det fick väl räcka. Mamma lugnade ner honom genom att berätta att jag var rödhårig så nu var han inte den ända lilla rödtotten i Broberg-Palmqvist familjen.
Jag har näst intill alltid varit en glad och omtänksam person, men någonstans fanns det någon som ville se mig må dåligt. Mobbningen började nog redan i ettan men var som värst på högstadiet, det var inte lätt att vara den tjocka rödhåriga tjejen. Jag har alltid haft många vänner, alltid haft turen att ha nära, väldigt nära vänner men ändå har jag känt mig så fruktansvärt ensam och utanför att jag ville försvinna från jordens yta.
Men sen kom gymnasiet, en ny start jag kunde få vara mig själv och alla kunde få lära känna mig och inte den tjocka tjejen jag var innan. Visst jag är inte smal nu heller men jag är smalare och har ett självförtroende som jag aldrig trodde att jag skulle finna. Allt detta tackvare mina vänner och nystarten på Heleneholm. Nu kunde jag inte bara låta alla nya få lära känna mig utan jag kunde själv få tiden till att bli mig själv, utan att ha folket från den gamla skolan som tryckte ner en. Det var först nu jag blev mig själv och vågade visa det. Jag kommer alltid att förändras men nu vågar jag låta det ske och jag vet att vad som än händer är jag alltid jag.
Nu går jag tredje året på gymnasiet och det är underbart att det snart är slut, inte för att jag inte för att jag inte trivs, men jag mår mycket bättre när jag får jobba. Jag går barn och fritid och trivs hur bra som helst med mitt val. Sedan jag var 3år har jag sagt att jag skulle bli dagisfröken, många karriärs val kom mellan men nu i slutändan blev det ändå val ett. Studenten är bara veckor ifrån och det känns underbart men väldigt skrämmande. Rädslan för att man kommer att missat sina kompisar finns där, rädslan för att man inte ska få något jobb fram till den dagen då man vill börja plugga igen, alla dessa frågor men inga svar. Förhoppningsvis kommer svaren med tiden, att de blir bra svar som jag vill leva med och kan få ut så mycket som möjligt av.

† Idag ska vi alla tänka på Engla, den 10åriga flickan som blivit mördad.

En ängel vakar över henne precis som över alla andra som fått överge livet på
jorden.

Mycket värme och kärlek från mig till er alla <3