Vem är jag?

Jag tänkte starta med att berätta lite om mig själv. Allt började en sensommardag, året var 1989. Jag ville ut i världen innan den var redo, 6veckor förtidigt kom jag och familjen var tacksam eller? Min käre storebror fick sig en stor besvikelse när han fick veta att han fått en lillasyster till. Han hade redan en det fick väl räcka. Mamma lugnade ner honom genom att berätta att jag var rödhårig så nu var han inte den ända lilla rödtotten i Broberg-Palmqvist familjen.
Jag har näst intill alltid varit en glad och omtänksam person, men någonstans fanns det någon som ville se mig må dåligt. Mobbningen började nog redan i ettan men var som värst på högstadiet, det var inte lätt att vara den tjocka rödhåriga tjejen. Jag har alltid haft många vänner, alltid haft turen att ha nära, väldigt nära vänner men ändå har jag känt mig så fruktansvärt ensam och utanför att jag ville försvinna från jordens yta.
Men sen kom gymnasiet, en ny start jag kunde få vara mig själv och alla kunde få lära känna mig och inte den tjocka tjejen jag var innan. Visst jag är inte smal nu heller men jag är smalare och har ett självförtroende som jag aldrig trodde att jag skulle finna. Allt detta tackvare mina vänner och nystarten på Heleneholm. Nu kunde jag inte bara låta alla nya få lära känna mig utan jag kunde själv få tiden till att bli mig själv, utan att ha folket från den gamla skolan som tryckte ner en. Det var först nu jag blev mig själv och vågade visa det. Jag kommer alltid att förändras men nu vågar jag låta det ske och jag vet att vad som än händer är jag alltid jag.
Nu går jag tredje året på gymnasiet och det är underbart att det snart är slut, inte för att jag inte för att jag inte trivs, men jag mår mycket bättre när jag får jobba. Jag går barn och fritid och trivs hur bra som helst med mitt val. Sedan jag var 3år har jag sagt att jag skulle bli dagisfröken, många karriärs val kom mellan men nu i slutändan blev det ändå val ett. Studenten är bara veckor ifrån och det känns underbart men väldigt skrämmande. Rädslan för att man kommer att missat sina kompisar finns där, rädslan för att man inte ska få något jobb fram till den dagen då man vill börja plugga igen, alla dessa frågor men inga svar. Förhoppningsvis kommer svaren med tiden, att de blir bra svar som jag vill leva med och kan få ut så mycket som möjligt av.

† Idag ska vi alla tänka på Engla, den 10åriga flickan som blivit mördad.

En ängel vakar över henne precis som över alla andra som fått överge livet på
jorden.

Mycket värme och kärlek från mig till er alla <3